love

Många tog illa vid sig av mitt inlägg som var riktat till de ryttare som tävlade i måndags. Var iväg och pratade med en av ridlärarna men vad vill dom att jag ska säga? Jag skrev det jag kände, tyckte och såg - vad spelar det för roll? Vad vill dom att jag ska göra åt saken, vara tyst och undvika det jag ser?
Nu vet jag också att dom inte menade så, men varför göra en så himla stor grej av det? Ta ungarna, alla ungar och även vuxna, sätt dessa på en obligatorisk kurs som hoppning överlag. Vad ska jag göra vid en vägring? Hur långt kan jag peta till min häst? Hur långt kan jag gå för att få över hästen på just det hindret? Osvosv, finns hur många olika saker att ta upp som helst. Jag vet att jag skulle uppskatta en sådan kurs. Man kan aldrig lära sig tillräckligt!

Folk har också frågat mig "Red jag sådär?" - "Såg du om jag ryckte i tyglarna" vilket jag finner helt befängt det med. Självklart är man inte alltid medveten om vad som sker, speciellt inte över ett hinder och liknande då det med lätthet kan bli ryck och ostadiga skänklar. Jag själv inser att jag är hård i handen över hinder och har en flackande skänkel innan avhopp. Ingen är perfekt och fel begås jämt, det vet jag med.
Men har man ingen koll på sin ridning tycker jag man ska tänka efter vad man egentligen pysslar med. Hur kul kan det vara att rida om man inte vet vad man gör?

Nej, jag blir bara förvånad över hela den här grejen och orkar inte föra min talan vidare. Sätter punkt här och låter er alla som känner er träffade tänka över det hela.

don't walk behind me; I may not lead. don't walk in front of me; I may not follow. just walk beside me and be my friend