love

Jag kan inte sätta ord över vad vi känner här just nu, hos mamma.
Det är en blandning av sorg givetvis, men också lättnad. För lite mer än två timmar sedan så kom jag och bror hit hem till mamma och fann vår älskade Ricki utslagen på en filt i vardagsrummet. Andningen var ansträngd och mer åt hyperventilation. Hans blick var helt tom och man såg hur han hade släppt taget.
För mindre än en timma sedan så slutade han att andas. Hjärtat slog svagare för varje slag tills det upphörde helt. Vår underbara vän farsvann under våra händer. Humle satt med oss brevid och bara såg på sin kamrat innan han sakta lunkade iväg. Han vet mer än vad vi tror.
Ricki, tack för dom här underbara åren vi fått med dig!