aldrig mer säger jag bara!

Okej, vart ska jag börja?
Ni minns hur jag klagade då jag fått gå hem ifrån jobbet under midsommarhelgen? Denna vecka har varit värre! Jag skojar inte. Fy tusan alltså. Dö!

Började med att syster ringer mig på jobbet i onsdagsförmiddag. Säger att det inte finns någon el hemma. Hon kunde inte stanna med Dixie i huset så hon åkte till Jockes föräldrar massor med mil härifrån. Jag fick gott klara med Jocke i ett kallt och mörkt hus. Ingen el, inget vatten och inget kylskåp. Detta innebär - köldskador, ingen dusch och ingen mat! Förstår ni hur allvarligt detta är eller?!

Visst, man klarar väl av tre dagar och det gjorde jag. Men tro inte att eländet stannar där. Nejnej. Mopeden som fungerat som en klocka sedan midsommar valde att jävlas igen. Så när jag skulle till jobbet igår så poff - tvärdöd. Det började spöregna precis och min mobil var död i och med att jag inte kunnat ladda den hemma.
Grannens bil var inte hemma och norrmännen rakt över skulle jag aldrig knacka på hos.
Men jag gjorde ett försök, kilade över till de vita huset här bredvid och hans dotter var hemma. Tack för det! Ännu mer tur var att hon skulle in och jobba. Dessutom jobbar hon på den andra mataffären vid Nordby. Så fick åka med henne och kunde jobba.

Idag var humöret i botten, jag ville bara dö. Skojar inte. Kunde göra vad som helst för att baraq säga upp mig, ta första bästa tåg hem och skita i allt. Men mina underbara föräldrar, J och syster får mig på andra tankar. Varför ge upp egentligen?
Så mamma och pappa kommer ner imorgon med en annan moped. Hur sweet är inte det? Så jag ska kämpa vidare. Jag har bara väldigt mycket otur just nu.

Annars så var en snubbe nyss här och slog på elen igen. Så inväntar varmvatten till en dusch. Nu har jag blogat av mig och det är min tv abstinens som ska stillas. Godbye!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback