love

Skolavslutning - höga förväntningar. Oavsett vad så är det bara bevisat att man gått ännu ett år i skolan, inget mera. För vissa så var det slutet på skoltiden, det kan vara något speciellt. Men för min del så var det inget. Jag drog på mig en ful kjol och lyssnade på musiken som esteterna spelade för oss i aulan. So what?
Hem och powernapa lite. Men jag ska inte ljuga. Jag såg fram emot kvällen. Det gjorde jag. Men jag hade för höga förväntningar, jag hade tankar om att jag inte stod så himla ensam.
Kilade över till min bror, det var det bästa på hela kvällen. Sitta där, dra sjukt torra skämt som bara vi skrattar åt - bara vara. Vi gick sedan vidare till en random och bara var där. Liksom det ska vara. Det är inte värt att dra upp resten, ett töcken av svek och uppgivenhet. Men visst, vem tycker inte om att cykla ensam i regnet, dygnsur mitt i natten på skolavslutningsdagen?

I skrivande stund så sitter jag på min systers vind. Ganska mysigt faktiskt. Litet, blått och sådär härligt kyligt. Vi får se om jag trivs med alla spindlar här uppe. Ska bli spännande att se.
Imorgon blir jag lämnad här. Mamma och Kent far tillbaka och om ingenting annat kommer ivägen så stannar jag här ända tills augusti. Låter så himla långt borta! Två månader precis är det. Hur ska jag överleva?

Vi får se vad som händer och sker.