love

Jag sänker mig själv gång på gång. Den lilla värdighet jag har är inte mycket att hurra över. Trots att jag vet vad jag gör, vad jag säger, så fortsätter jag. Känslan från första dagarna hänger kvar, dom betyder så otroligt mycket. Allt du sa förföljer mig och jag kan inte få det ur mitt system. Alla telefonsamtal, alla timmar vi båda la på det - vart tog det vägen?
Jag vet att du fortsätter, jag vet att du skriver och jag vet precis vad det står på dessa papper - jag har tre här hemma. Det är bara vackra ord, varje ord är fullt av känslor och jag blir upprörd bara jag tänker på dom. Varför inte bara riva sönder, kasta bort och glömma? Jag vet att du leker med mig, jag ska enbart passa dina behov, pressas ner i din mall - men ändå kan jag inte släppa greppet. Det är dom små orden du häver ur dig ibland som får mig att hålla mig ovan ytan, kämpandes.
Idag var det jag som bad om ursäkt. JAG bad om ursäkt för att jag överreagerade. Jag böjde mig tillslut trots att det är du som har bollen och ska krypa till korset. Det är du som ska be om nåd.

Jag ger upp det här nu. Ärligt talat. Nummret ska raderas, alla sms ska bort ifrån inkorgen, alla samtal ifrån samtalslistan och slutligen ska nummret ifrån 'senast skickade' bort. Hun, du har precis fått dissen trots att jag vet vart jag har dig, trots att jag vet vad du tycker om mig. Men tyvärr, jag är inte din älskade lilla leksak. Lika bra att du klipper känslorna för mig nu direkt och tar tillbaka dina ord om jag är din föralltid. Sorry bby, hoppas du lärt dig något denna gång. Det går inte alltid att leka med andra männsikor som du är van vid.