a piece of my heart

Jag har insett att min senaste kyss: var med en person jag aldrig lär glömma

Jag var på gång att göra en lista, men kom inte längre än halvvägs innan jag tappade intresset. Det fanns en fråga som etsade sig fast. Jag kan bara inte släppa det. Oavsett hur mycket jag vill så sitter det kvar. Allting finns kvar, allt ifrån dom första orden till skratten åt ett torrt skämt. Jag minns fortfarande kvällen i garaget, hur du bad mig att låsa för att jag var närmast dörren och du själv längst in, "jag är för långt borta för att kunna skydda dig".
Du är en bra människa, jag vet att du är det. Du kan om du vill, du vet precis hur man gör - du använder det på fel sätt. Jag vet att du tycker om att göra illa folk, jag minns fortfarande ditt tonläge när du sa det till mig. Dina ögon genomborrade mig, ditt tonläge förändrades och jag såg att du menade det. Du är precis som en annan människa jag älskar. Allt du gör känner jag igen ifrån honom. Jag har ingen chans att ändra honom - jag skulle aldrig kunna ändra dig.
Det hela låter så himla lamt. Liksom taget ur en novell ifrån sjätteklass. Men det är så det ligger till. Jag har insett det nu. Du förändrade mitt liv. Från första talefonsamtalet, som varade dina åtta minuter till min mobil, så blev ingenting sig likt. Jag ska inte säga att jag ångrar någonting. Det gör jag verkligen inte. Jag älskade livet i detta ögonblick, varför ångra något som fått en att må bra? Din beröring fick min hud att knottras, dina andetag fick mig att slappna av och när du bet dig i läppen och kastade en blick på mig ifrån andra sidan rummet så kunde jag bara inte sluta le - precis som i smöriga romantiska filmer. Det är människors tics man lär sig att tycka om.
Kan komma på mig själv att sakna när du slog ihop tänderna på natten - hur sjukt är inte det?

Men jag har gått vidare. Tro ingenting annat. Jag skulle lätt kunna falla dig igen, så därför hoppas jag att du raderat mitt nummer och att jag bara är en i raden av alla. Allt för att jag ska slippa alla kaninhål och hålla mig på vägen. Vi sätter punkt här. Nya kapitel i mitt liv håller på att skrivas. Och jag tycker om det.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback