love

Insåg precis, med min skarpa hjärna, att det är första april imorgon. Jag kommer bli så lurad. Hela dagen. Min pappa kommer ha så roligt åt mig. Jag får trösta mig med att det är sista dagen innan helgen och looov.
Ska bli så otroligt skönt att få en vecka till att ta igen sig. Verkligen välbehövligt.
Men vi får se hur många dagar det blir. Sabina tyckte jag skulle till köping och höja volymen igen under lovet. Det gillas starkt! Men vi får se hur det blir med den saken.

Mamma ringde min kontaktlärare idag och tyckte minsann inte att jag behövde ha något utvecklingssamtal. Jag håller med. Fast när jag ringde mamma nu ikväll så ville hon absolut tala med mig! Jag har något fruktansvärt att vänta mig.
Men jag var in och kikade på mina omdömmen. Och visst, jag sänker mig själv men så himla farligt är det ändå inte. De ämnen jag har hög frånvaro i är de som vi inte haft speciellt många gånger innan vi gick på praktik. Så fort dessa kurser kör igång igen så kommer procenten att sänkas rejält. Min mamma inser nog bara inte det "Jomen din lärare sa att fortsätter du sådär kommer du få IG-varningar!". Visst, det kan jag hålla med om. Men skulle min mamma försöka ha liiiite lägre krav på mig så skulle hon se att jag klarar mig bra ändå. Ett VG är tydligen inte bra nog för mig. Det är läskigt hur lite koll ens föräldrar har!

Hur som helst, när jag läste orden ifrån mina lärare - du har sänkt dig från förra året, så känns det. Helt klart. Jag har liksom gett upp, orkar inte. Jag tillåter mig själv att andra drar ner mig. Hädanefter så ska jag sitta fokuserad, ensam om jag så måste, och jag SKA höja mig. Ligga på den bekväma nivån igen som jag alltid gjort.
Jag är känd för att glida på en räckmacka (även om jag avskyr räkor) och jag ska fortsätta att göra det.
Trots allt får jag precis det jag vill, eller hur är det ni brukar uttrycka er?