I've got nothing to say to you

De senaste dagarna har varit helt värdelösa och mitt humör har verkligen pendlat rejält. Men så kan det vara ibland. Lite tråkigt att ha det så bara, tar rejält på krafterna.

Hur som helst. Tufft med skolan nu kan jag lugnt säga. Finns ingen tid över till någonting, det är bara att slå sig fram och hoppas på det bästa. Man hinner knappt med sig själv känns det som. Illa.
Gjorde Svenskan idag i alla fall, så nu är det borta. Underbar känsla att bli av med den. Nu är det bara boken som ska in och svenskan är klar.
I engelskan så ska jag se till att skriva om en bok samt göra bra ifrån mig på det sista stora arbetet om matkultur. Känns rätt okej, gäller att satsa nästa år igen, på B kursen i och med att jag inte kommer få högre än godkänt iår. Bara bita i det sura äpplet och se glad ut.

Blev västerås med Sabina efter skolan också. Slapp stressa hem i alla fall. Så vi drig en repa där eftersom vi blev så gryymt sugna på tahimat. Men det slutade med att vi var mer sugna på donkan än nudlar (att vi var snåla nämner jag inte!) och slutade där istället.
Fick med mig lite smått hem så är nöjd. Gratis med tåget för oss båda också - går tydligen att ta ut mååånga övergångar. Har åkt en resa och tre övergångar bara idag. Knasigt!

Är EM i styrkelyftning i köping föresten. I ullvihallen vilket innebär att det knallar runt stora biffar lite överallt. Inga man vill möta i en mörk gränd ska jag säga dig! Även sjukt små kvinnor är med och tävlar i upp emot två hundra kilo. Jag pallar knappt tjugo liksom. Grymt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback