love

Nej det här fungerar inte. Jag orkar inte. Det blev för mycket det här.
Steget till att bara ge upp nu känns farligt nära. Jag har egentligen bara mig själv alla skylla för det mesta. Skola är ett tortyrmedel. Så är det bara. Folk som säger emot har bara inte insett det ännu. Usch.
Känns som att jag kommer få en dödsdom imorgon. Ska till Culinaren och ha ett sött utvecklingssamtal. Eller i mitt fall är det inget utveckling. Jag imploderar. Jag rasar och det gör min utbildning också.
Egentligen borde jag bita mig själv i tungan, pressa mig igenom de hundra dagar som är kvar av skolan och bara hålla käften. Men när inte motivationen finns så känns det hopplöst.
Inte ens mössprovningen lockar. SUG!

Nej, om inte alls många dagar är det kryssning i två awesome dagar med underbart folk. Jag, Tess, Alex och en random pojke delar hytt och det ska.. spåra!

Byt ut ångesten och må bra istället, eller försök åtminstone. Saxinare ger inte upp. Så är det bara.