love

Jag lever, så känns dumt att klaga.

Istället så tar vi en dag i taget och försöker komma tillbaka till den vanliga vardagen.

Var ute med Masiel i stallet idag. Jisses vad jag saknat mina små köttbullar. Var en så himla otroligt underbar känsla att vara tillbaka där och jag ska ju inte tala om hur det kändes att vara tillbaka på hästryggen. Ohmy!
Tant T, jag börjar ångra mitt val nu..

M fick turen att slå sig upp på Shalinka som i sin tur var övertaggad. Det gick superbra i början och allt kändes okej så vi tog oss en liten travbit längs gräset. Gick bra tills S ville öka, M blev nervös. S tog då tillfället i akt när hon kände makten, baken höjdes och huvudet mellan benen. Traven blev till galopp och M tappade kontrollen ordentligt. Calle stod som ett jäkla fån med mig 'hoandes' på ryggen. 
Lite senare så kommer S tillslut fram till asfaltsvägen där jag trodde hon skulle stanna men rakt ut på den for hon och stannar inte fören skogen tar vid och stoppar henne. M åker av där, efter en bra bit utan stigbyglar och hängandes på sniskan. Det häftiga var att hon landar på fötterna.
Så hon sitter upp igen som om inget hade hänt. Awesome!

På vägen hem så taggade hon om igen, taktade förbi C och höll ett högt tempo hela vägen hem. Men hon lyckades vinna M's hjärta i alla fall. Både ridningen och utseendet. Tina, stallkatten också. Så T, om vi inte har någon katt kvar så vet jag vem det är. Haha!

Vår lilla stalltjej (ena bondens flicka) blev fem idag så det var lite barn på gården (läs i stallet). Tusen frågor om hästbajs, tusen frågor om varför hästen gör så osvosv. Söta!

Nej, BB nu, sen sängen. Ny dag imorgon. Nya överraskningar.