fyfan vad värdelöst!
Jag ber om ursäkt över lite röriga inlägg och noll förklaringar!
I och med att jag glömde ta med mig tillräckligt med ppiller till västkusten så har mina hormoner ballat ur totalt. Jag fasar för den dagen jag ska sluta med dessa mirakelpiller.. Jag kommer mörda någon!
Mitt humör är väldigt down för tillfället. Jag är arg, besviken och ledsen.
Besviken över hela resgrejen. Jag hade verkligen sett fram emot att få åka ner och lapa sol vid havet. Äta gott, dricka vin till solnedgången och bara vara. Istället hamnar jag mitt i ett kaos där jag bara känner mig helt ovälkommen, ivägen och åtsidosatt..
Att fylla år är egentligen ingen big deal. Speciellt inte när det är en 'mellanålder' så som nitton. Men jag kan ärligt säga att jag hade förväntat mig mer utav dagen. Att få vakna på en soffa, slökika på teve tills sällskapet behagat vakna, äta en tråkig frukost, behöva påminna syster om vad det är för dag och spendera en dag inomhus framför teven är faktiskt inte vad jag ville. Speciellt inte när två personer sitter i samma soffa och är 'pnuttinuttiga' emot varandra. Äta en jävla thaibuffé på stan för att sedan åka 'hem' till Hunne (vaknade i Uddevalla!) och känna sig totalt ivägen låter inte speciellt lockande va?! Det var min nittonårsdag det.
Just, glömde alla jävla random som skriver grattis på FB dessutom. Folk jag generellt aldrig talar med är söta och gulliga och skriver "Grattis! :)". Hate it!
Så åkte jag hem. (Tack underbara fam. Winter för att jag fick åka med er hem!) Tio dagar innan beräknad hemkomst anlände jag till Arboga. Jag måste nästan få medge att jag anser att resan var en ren besvikelse! Den hade absolut sina guldkorn med dom var få.. Bada i havet blev det heller ingenting av.
Jag är riktigt barnslig och töntig nu men jag är en smula besviken på att jag inte ens har fått en tårta. Inte ens en tårtjävel har jag fått! Inget paket, ingen tårta, ingen blomma, ingenting!
Dessutom har jag slagit i tåjäveln. Den jag redan hade ont i. Nageln gick sönder så var tvingen att klippa. Känns skönt redan, svullet och fint.
Det jag är arg över är att jag är besviken över allt detta. FYFAN VAD LÖJLIG JAG ÄR! peace.
I och med att jag glömde ta med mig tillräckligt med ppiller till västkusten så har mina hormoner ballat ur totalt. Jag fasar för den dagen jag ska sluta med dessa mirakelpiller.. Jag kommer mörda någon!
Mitt humör är väldigt down för tillfället. Jag är arg, besviken och ledsen.
Besviken över hela resgrejen. Jag hade verkligen sett fram emot att få åka ner och lapa sol vid havet. Äta gott, dricka vin till solnedgången och bara vara. Istället hamnar jag mitt i ett kaos där jag bara känner mig helt ovälkommen, ivägen och åtsidosatt..
Att fylla år är egentligen ingen big deal. Speciellt inte när det är en 'mellanålder' så som nitton. Men jag kan ärligt säga att jag hade förväntat mig mer utav dagen. Att få vakna på en soffa, slökika på teve tills sällskapet behagat vakna, äta en tråkig frukost, behöva påminna syster om vad det är för dag och spendera en dag inomhus framför teven är faktiskt inte vad jag ville. Speciellt inte när två personer sitter i samma soffa och är 'pnuttinuttiga' emot varandra. Äta en jävla thaibuffé på stan för att sedan åka 'hem' till Hunne (vaknade i Uddevalla!) och känna sig totalt ivägen låter inte speciellt lockande va?! Det var min nittonårsdag det.
Just, glömde alla jävla random som skriver grattis på FB dessutom. Folk jag generellt aldrig talar med är söta och gulliga och skriver "Grattis! :)". Hate it!
Så åkte jag hem. (Tack underbara fam. Winter för att jag fick åka med er hem!) Tio dagar innan beräknad hemkomst anlände jag till Arboga. Jag måste nästan få medge att jag anser att resan var en ren besvikelse! Den hade absolut sina guldkorn med dom var få.. Bada i havet blev det heller ingenting av.
Jag är riktigt barnslig och töntig nu men jag är en smula besviken på att jag inte ens har fått en tårta. Inte ens en tårtjävel har jag fått! Inget paket, ingen tårta, ingen blomma, ingenting!
Dessutom har jag slagit i tåjäveln. Den jag redan hade ont i. Nageln gick sönder så var tvingen att klippa. Känns skönt redan, svullet och fint.
Det jag är arg över är att jag är besviken över allt detta. FYFAN VAD LÖJLIG JAG ÄR! peace.
Kommentarer
Trackback