love

.. sa min kropp inatt.
Pinsamt nog så gick både jag och pappa till sängs kvart över åtta. KVART ÖVER ÅTTA! Hör ni hur det låter. Jag orkade bara inte hålla ögonen öppna. Redan vid sju ville jag dö en smula, men tvingade mig in i duschen och pinade mig igenom minutrarna framför teven.
Samtal mellan min far och mig
"Får jag gå och lägga mig?" - "Nej, vi väntar till halv nio i alla fall" - "Men åh, det är ju aslångt. Fyrtiofem jävla minuter!" -  "Jamen tiden kan diskuteras om en kvart igen" - "Nej, jag skiter i vilket nu, jag orkar inte" - "Haha, nej inte jag heller. Fast vi säger inte till någon att vi gick och lade oss kvart över åtta!" Förtydligande; Jag får gå och lägga mig precis när jag vill, min första fråga var självklart ironisk..

Fast jag låg mest vid toaletten inatt. Så roligt hade jag det. Var uppe en sväng imorse, tog mig i kragen och åkte faktiskt till stationen. Men insåg att det aldrig skulle gå. Så jag intog sängläge åter igen.
Har faktiskt sett min första skräckfilm på egen hand idag. Jisses! Fick ett tips om att jag skulle se The Descent efter att jag sett Sanctum. Nästan samma tema - grottklättring.
Men alltså, jag skrek (när man är ensam får man skrika!) bara det flög några fåglar. Satt (eller låg) som på nålar från den första sekunden. Händerna framför ansiktet, spretade fingrar och ihopbitna käkar.
Det värsta var att ibland när jag tillät mig själv att se hela dataskärmen så dök det som oftast upp ett otroligt otäckt monster. Tur att jag gjort mina behov innan filmen - ni kan själva räkna ut resten.

Hur som, knaprade i mig några febernedsättande som jag faktiskt fick behålla innan pappa hämtade upp mig. Kilade iväg och bytte bil. Nu har vi en glaciärblå bil. Det ni.. Ska kasta upp en bild sen, som alltid.
Nu ska jag stupa i säng!