låt honom veta att inget är som förr

Ja den här dagen blev ju allt annat än vad jag väntat mig..

Hämtade upp Ellenor och Julia för att vi skulle ta oss till Köping. Tänkte ta mitt kort till körkortet och vi får därför till polisen. Men inte ville dom knäppa ett kort trots att dom har senaste passutrustningen. Jäkla sviiin. Hehe.
Fotografen i stan hade dessutom semester så vi styrde emot Västerås. Gick superfint.
Så en bit efter Hallstahammar gör jag en omkörning, känner hur bilen rycker till och sedan tappar jag all kontakt med motorn. Växlar ner till fyran, fråga mig inte varför, men ingenting händer och så tänds oljelampan. Skills. Fick reta lastbilschauffören genom att sakta in (kunde ju faktiskt inte göra mycket mer..), stänga av motorn och rulla ut på väggrenen. Tur nog så hade vi nått dubbelfil som också hade tillräckligt bred vägren.

Så där står vi, tre blondiner på en motorväg och ska försöka överleva. Det enda jag visste hur man gjorde var att kolla oljan. Annars är jag ganska duktig på att fylla på spolarvätska?! Ingen vidare hjälp..
Vågade inte riktigt sitta inne i bilen heller, vi målade upp himla hemska scenarion så vi stod hellre ute i blåsten och förfrös. Det var redigt kallt må jag säga!
Men Kent tyckte att det nog inte var någon fara så efter en sådär halvtimma så vågade vi oss in i bilen och fytusan vad skönt det var.

Så inväntade vi Kent som konstaterade att kamremmen gått in i dvala. Var bara en hög med svart skit kvar utav den. Attans! Men han bogserade bort oss till rastplatsen där pappa sedan fick komma och hämta upp oss. Kalla, trötta och hungriga. Men kul hade vi ändå, vi kan konsten att roa oss.

Så när vi släppt av Julia och Ellenor så far jag och pappa för att hämta en kärra och möta upp Stephan. Vi for då tillbaka för att hämta bilen. Gick kanoners och nu står min pärla hemma hos min morbror i väntan på en ny kamrem. Frå hålla tummarna för att inte motorn rasat. Då är det byebye och mitt hjärta krossas. Typ.

Efter detta fyllde vi våra magar proppfulla med mat på Kina innan vi rullade hem.
Fylletaxi ikväll - utan bil. Jisses.

Som tur var så hade vi varma kläder och skor på oss. Redo för istid eller något i den stilen. Pappa har alltid mässat för mig att jag ska ha en varma kläder i bilen ifall något sådant händer, men nej. Istället har jag tygskor och skinnjacka på mig likaså mina vänner. suck!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback