keep on fighting

Ridlektion idag var det ja. Nervös som attans när vi kom till Köpings ridklubb men det lade sig ganska snabbt när man fått en en häst och plötsligt så satt vi uppe på ryggarna. Vi bestämde oss för att hoppa lite bara för att det är så jäkla kul!
Det gick kanonbra genom hela passet och det märks att man ändå inte tappat på mycket när man bara harvar runt i skogen. Jag och Tant T pratade om det efteråt - att vi rider faktiskt otroligt mycket och ordentligt när vi traskar rakt ut i djungeln bara det att man inte ser det på samma sätt. Skänkelvikning runt träden, backa runt stenar men också se till att ha tårna framåt för att inte dra med sig ett halvt träd.
 
Någon som dessutom kändes himla bra var att ridläraren, Stina, sa att jag var himla mjuk och följsam över hindren och det har jag enbart Calle att tacka. Skulle jag rida honom på ett icke följsamt sätt så skulle jag ligga mer på marken än sitta på ryggen.
Hästen jag blev tilldelad hade dessutom ett hörn i paddocken som hon a l l t i d skyggade/skenade vid och var barnsligt dum. Inte en enda gång tänkte hon ens tanken under detta pass och Stina blev mäkta 'förvånad' över att hon gick så bra med mig. DET kändes bra att höra! Efter att ha harvat runt på Calle i x antal år och sätta sig upp på en helt främmande häst och få det berömmet behövdes. Hon tyckte även att jag och Tarja hade himla bra sits och det inte fanns allt för många detaljer att klanka ner på.
 
Jobbigt var det dock. Svetten rann och förmodligen så kommer jag inte kunna gå imorgon. Ser det ut som jag blivit påsatt bakifrån så vet nu ju varför. HAHA! Jag hade ju snabbhål på ridbyxorna efter denna lektion dessutom. Jisses!
 
Pyttet
 
Bild lånad av http://www6.idrottonline.se/KopingsRK-Ridsport/

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback