love

Det är ett under att vi överlevt alla dessa år ute i skogen. Jag trodde för en nanosekund att jag skulle dö. Köttbullen Calle skulle mosa hela mig och begrava mig i sumpmarken. Han ville nog göra det också efter att jag tvingat ut honom i skogen. Haha.
Nej, så illa var det nog inte. Hoppas jag.
Som redan nämnt så var Gustav ute och fixade till fötterna på hästarna. Han är en otroligt skön prick med en mycket sund inställning till både det ena eller det andra. Han är lite av en godbyidiot i sinnet tror jag nog. Eller så vill ha bara vara det. Vem vill inte?
Tant T och jag tog sedan en tur ut i ödemarken efter en mycket god lunch på SubWay. Tackar för det! Ridturen ja.. Vi behöver inte långa skogslingor för att hålla oss sysselsatta inte, vi rider ut i skogen med mål att rida vilse. Vips så har man kastat bort en timma eller två. Perfekt träning! Calle var nog lite för tung för en bit sumpmark så han sögs ner och när han skulle, i en töntig panik, dra upp fötterna så lyckades han snurra in sig i någonting och situationen förvärrades en smula. Det är töntiga Calle vi talar om. Så när han inte kom loss så satte han sig halvt ner och tänkte säkert att hans stund var kommen. Efter att jag drev på lite så kastade han sig därifrån och kom loss med en mycket förvånad min. Den hästen kan man läsa likt en öppen bok. Knashäst!

Annars så var gårdagen rätt händelselös och likaså denna dag.