when we shout it out

Vaknade av att bror ringde mig imorse. Jag orkade inte svara. Dryg som han är ringer han igen direkt efter, och igen, och igen. Så tillslut svarade jag ju och det vet han om att jag gör. Likadant när han kommer och ringer på dörren. Det räcker inte med att plinga en gång. Nej massor av gånger och gärna hålla in knappen tills man öppnar. Haha, ibland skulle jag vilja trycka ner en klacksko i hans hals.

Jag visste redan vad han skulle fråga. Donken. Jag sa att bjuder han på lunch så kunde vi åka. Denna gång var Jeff med och när dom två är tillsammans så är det dagisnivå. Hoppas ingen jag kände hörde dom inne på DollarStore. Haha, herregud!
Lille Rudas är klockren han också. Har man rutan nere så kommer han direkt och sticker ut huvudet. Han står med frambenen på karmen och njuter av vinden. Åker man fortare än trettio så får han andnöd - för att komma in i bilen igen är inget att tänka på inte. Jag lovar att knäppa en bild på det sen!

Så nu har jag dansat lite zumba, lånade ifrån internet igår. Tacka gudarna för Apple TV i dessa lägen. Slog bara på teven och körde. Sjuuukt jobbigt måste jag erkänna. Men det var så otroligt kul att jag förhoppningsvis fortsätter. Fönstren är fördragna - mina grannar ska inte få skratta åt mig.

Nu inväntar jag ett sms för att sedan ge mig ut till stallet. Johanna kommer förbi och provar Shalinka. Spännande!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback