love

Är jag en naiv och blåögd människa?

Jag vet med mig själv att en svaghet jag har är att alltid tro det bästa om människor, även om dom bevisat motsatsen. Jag vill förändra och uppfylla mina förhoppningar vilket många gånger ger mig ett slag i magen. Varför är det så? Med allt som jag har i bagaget, alla erfarenheter och upplevelser borde ha gjort att jag ändrat uppfattning. Kanske har det gjort att jag står starkare kvar vid min åsikt?

 

Det är många tankar som snurrar runt i huvudet för tillfället. Min bror har åter kommit ut till friheten, han är då en jävel med tur - varenda gång! Om man nu kan säga att han har tur med tanke på det liv har idag lever. Jag har sedan jag var mycket liten velat ändra på honom, rädda honom och det vill jag givetvis göra ännu idag men jag måste erkänna att jag känner mig äcklad av det han gör. Eller gör emot familjen rättare sagt. Jag har lika länge hittat på ursäkter på varför han handlar som han gör. Jag gör det än idag. Det är nog mest för att skydda mig själv, för att jag inte ska ta så illa vid mig av honom. Eller?

I hela mitt liv har jag varit stolt över att heta Saxin men nu på sistone så har jag vacklat.

 

Anledningen till att jag just nu känner mig så jävla blond och blåögd är att jag pratade med Tant T och pratade om en annan älskad människa som funnits i mitt liv länge. Han är inte heller fri, fast på ett annat plan. Jag har alltid stått fast vid att det inte finns något problem, jag har ju inte sett eller upplevt något hos honom! Ingen annan har det heller, sägs det. Men vad vet jag? Hur många är det inte så är jävligt bra på att dölja sådant att ingen märker innan det är försent?

Han sitter där av en anledning och ingen skickar en människa dit 'för säkerhets skull', det är för dyrt. Mina tankar är i uppror och jag känner mig riktigt sviken. Det är trots allt snart ett år sedan händelserna ägde rum och vi delade ett liv tillsammans efter detta utan ett ord. Jag trodde jag var värd att få veta. Sviken är nog ett bra ord att använda i detta sammanhang. Jag är känner mig otroligt sviken.

 

Jag har mycket att fundera på för tillfället och är nog lite passiv dessa dagar. Just sayin'.

Har kommit hem nu föresten. Blev kaos från alla håll så det kändes lämpligast att åka hem.