when life gives you lemons..

Nu snurrar jag på livet igen. Aldrig får man en stilla stund när man heter Saxin, vi tycker inte om sådant.
Många tankar har virvlar omkring i mitt huvud dom sista dagarna men när jag läste ett mejl idag så blev det dödsstöten. Jag får inte börja termin tre kort och gott. Det gjorde på ett sätt att en stor sten försvann och jag behöver inte direkt välja själv.
Jag har inte direkt tyckt om programet jag idag läser, det har inte varit helt rätt. Jag vill jobba med missbruk, problem och bortkommna människor - det är inte beteendevetarnas direkta inriktning.
Ska jag vara ärlig så har jag failat big time också. Kan inte enbart skylla på att det inte passade mig, jag har heller inte förstått merparten av innehållet. Hur mycket jag än läst och försökt tryckt in i huvudet så har det inte fungerat. Kuggat i stort sett alla tentor och har sällan haft riktig motivation till att ens göra dom. Inte så konstigt att man inte får fortsätta läsa vidare. Många kurser vi nu läst har dessutom varit "grunden" för kommande kurser och ganska uppenbart att klarar man inte A så klarar man heller inte B.
 
Lägenheten måste därför sägas upp - jag är inte student längre. Så ska flytta hem igen. Älskade Arboga! Ska lasta upp mitt pick och pack i brors lägenhet, eventuellt. Får se hur det blir på den punkten, måste höra med arbetsförnedningen hur det är med pengar/ersättning och sådant.
 
Ska satsa på högskoleprovet i april för att sedan söka om till någon annan utbildning till hösten. Förhoppningsvis är jag mer motiverad vid den tiden och jag väljer något som jag faktiskt vill läsa. Jag har bitit i det sura äpplet men som min pappa sa "Du har i alla fall lärt dig något och nu så går vi vidare". Han är klok min pappa och helt underbar. När jag flyttade så var han mer arg/irriterad än glad och istället för att säga "vad var det jag sa..." så peppar han järnet och förstår mig.
 
Så ja.. det är min situation för tillfället. Nu ska jag mysa ner mig i soffan och njuta av den sista tiden i min helt egna lägenhet. Det varar inte för alltid.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback