love

Är så jäkla deppig just nu. Livet känns hårt och en aning värdelöst. Vad är det jag håller på med egentligen? Någon som har lust att säga åt mig precis hur jag ska göra? Eller säg åt mig hur jag inte ska göra, för jag gör precis tvärtom i alla fall! Känner mig som en trotsig tonåring och jag tror att det stämmer rätt bra ändå.

När jag egentlige skulle ha gjort tvärtom, blivit förbannad på mina föräldrar och skapat kaos så var jag uppslukad av helt andra saker. Jag var en fin flicka på tok för länge och det tar ut sin rätt nu.. Vill jag tro i alla fall.

 

Deppig var ordet för kvällen. Fick precis reda på min tenta och jag hatar den förbannade bokstaven U. Den förstör hela min tillvaro och vänder upp och ner på det mesta! Sluta se ut som en glad jävla mun din förbannade skitbokstav!

Jag får lära mig den hårda vägen att inte skjuta upp saker. MÅSTE göra NU. Varför ska det vara så förbannat svårt att bara sätta sig och läsa några sidor varje dag? Nej, istället så gör man sen och när väl sen kommer så har man sjuttioåttatusen sidor att läsa och få in i min förbannat trögfattade hjärna. Fyfan!

 

Jag ska se till att köpa mig en ordentlig almenacka (som föresten min förfader i tiden uppfann och utgav - SUG PÅ DEN IDIOTER!) och se till att jag planerar in att plugga si och så mycket varje dag. Jag behöver det. Tror jag borde uppsöka en läkare som säger åt mig att jag är precis likadan som mina ADHD syskon. Något fel i hjärnan har jag tamefan! Ska börja röka hasch så jag kanske fattar något..

 

Nu låter jag riktigt bitter och detta inlägg blev ganska barnförbjudet men jag orkar inte lääängre. Vill lägga mig på golvet i fosterställning och humma som ett psykfall! Fast innan jag kan göra det så kanske det vore bra att skriva klart en seminarieuppgift? Ehehe, fuck you!