love

Otur i spel, tur i kärlek. Otur i kärlek, tur i spel. Kan man ha otur i båda eller har jag bara inte köpt rätt trisslott ännu?

 

Jag vill gräva ner mig under ett berg, min bästa vän ska vara skalbaggen och kärleken ska vara spindeln under stenen bredvid. Jag går sönder, slår knut på mig själv och hjärnan är ett enda stort fucking kaos. Jag har inte tid med att vara mer förvirrad än vanligt - bara den vanliga sinnesförvirringen är tillräcklig!

Det gör ont i hela kroppen och allt är ett enda stort mörker.

 

Jag är trött mest hela tiden, utmattad utav allt. Jag är tom på känslor, känner ingenting. Ingenting förutom smärta, allt eftersom lögnerna kommer fram i ljuset dör en liten bit utav mig själv. Jag orkar inte höra mera, jag vill inte veta mer. Det räcker nu. Det räcker med allt.

 

Som person är jag slut, finns knappt inget mer att trampa på. Trots detta så fortsätter stampandet och gnuggandet utav resterna. Jag har mig skylla i och med att jag faktiskt tog emot allting under så pass lång tid..

 

Nu när man ligger på botten så är den enda vägen upp, ellerhur? Jag ska visa mig vara den självständiga och starka tjejen som jag egentligen är. Och med hjälp av mina underbara vänner så klarar jag detta.