love

När jag blir sjuk så tror jag mig ligga på dödsbädden. Brukar säga att det är jag och männen. Det är SÅÅ synd om mig när jag bara är lite förkyld. Nu har jag passerat ljuset i tunneln och det var inte döden som väntade utan jag överlevde - denna gången också.

När jag var liten så var jag verkligen sällan sjuk men när jag väl blev sjuk så var det ordentligt! Sedan så har det vänt och istället för att bli jättesjuk så mesar jag på några dagar innan det vänder i tätare omgångar. Knepigt det där.

 

Helgen har varit lugn. I fredags så lastade jag in hunden efter några timmars jobb och styrde emot Köping. Mötte upp Kent och vi for till veterinären. Humle skulle in på återbesök och såret såg jättefint ut! Däremot så hade det spridit sig lite så han blev insatt på antibiotika och fortsatt shampoonering. Nu håller vi alla tummar och tår för att det ska hjälpa! Tur nog så verkar det inte klia eller göra ont längre så han slipper till och med tratten.

 

Efter så for jag över till Tälje och killen. Han var dock ute med jobbet och käka så jag fick pimpla lite vin i min ensamhet innan vi möttes upp på stan. Jag trotsade min förkylning och vi drog en lugnare krogrunda. Himla chill - tills jag vaknade. Halsen var ett enda stort slemrör och mina lungor var smärtande påsar.
Så resten av helgen spenderades i vågrätt läge och jag sov mest hela tiden. Skönt det också faktiskt.

 

Nu är jag hemma igen och chefen ringde här om dagen och frågade om jag ville in och jobba ca två veckor. Givetvis svarade jag! Så nu är jag på schema fram till och med sjätte april. Känns super att få hoppa in, om inte annat så i plånboken.

 

Nej, nu ska jag hoppa i säng och sova. Jobb imorgon. Börjar skönt nog med ett kort pass. Halv åtta till halv ett, perfekt! Hoppas på bra väder så man kan hinna med några timmar i stallet också.