love

Har glömt att nämna det, jag är inte gravid. Ska jag vara ärlig så tyckte jag det var bättre då. Haha. - Too much informations?

Fader kom hem med en gåva idag. Inte för att jag sagt att jag desperat (man får överdriva) vill ha ett sådant och skickat ett mejl om vart den finns osv, inte därför, utan han tycker så mycket om mig att han gav det i en ren fadersgåva. Man kan ju tänka så i alla fall och det är väl tanken som räknas eller?
Det var ett Wii. Underbara spel. Så himla kul är det! Men jag är trött i armen.
Gått över tusen steg på ungefär en halvtimma har jag också gjort idag. Så attans vad duktig jag varit!
Imorgon ska jag skolka tror jag. Känner hur dåligt samvete jag kommer få, men när den underbara tanken slår mig att vi kommer ha idrott i tre år så känns det som att de där sex timmarna inte betyder så mycket. (Att jag redan nu har 40% ogiltig frånvaro är ganska skrämmande! Vi har idrott på morgonen, efter historian.)

Insåg idag att det inte alls är lång tid kvar tills den sjunde juni. Och den sjunde juni så är det tävling. Calle och jag ska vara med. Calle är ganska fet. Måste börja träna direkt. Fy. Lite tid.

Försovningsdag nr 2.
Jag fattar inte hur man lyckas. Vaknade av att jag fick en påminnelse om att vi hade dataprov idag och då hittar jag mobilen i sängen. Jag måste alltså ta telefonen, stänga av alarmet och sedan somna om igen. Ellen får nog börja ringa igen. Haha. Att det ska krävas så drastiska åtgärder för att jag ska komma ur sängen.
Men jag hann med halv nio bussen idag i alla fall vilket var bra.
Min förbaskade mattelärare kan slänga sig i väggen. Jag är så trött man bara kan bli på den mannen. Pangpang i knäet ska han ha! Han kom och slog sig ner när vi satt i mitten och spelade kort. Bara sådär liksom. Och jag frågade då när jag skulle få reda på mitt nationella som skrevs för någon vecka sedan.
F: "I slutet av juli"
E: "Allvarligt?"
F: "Nja.." paus.
F: " Men inte än på ett tag i alla fall. Jag har blablablabla (samma ursäkt som vanligt)"
E: "Jaha..?"
F: "Så det kan nog dröja runt en månad"
E: *dör*
Han har kört med samma sak hela året att han har så himla mycket att göra och ojojoj. Han hinner knappt hinna träffa sin son mer än en halvtimma om dagen och det är både det ena och det andra. Om han nu har så mycket att göra att han inte hinner; sluta och hitta ett annat jobb. Men också, varför ska just han ha så himla mycket att göra men att andra lärare lämnar tillbaka prov inom någon vecka? TRÖTTSAMT!

Sämre blir det.
Triathlon eller något sådant imorgon. Så himla värdelöst!
Jag, Ellen, Daniella och flera andra valde VG (gå/springa 5 km, cykla 7 km och så simma x antal längder) och det höll jag på tills idag. Eller igår måste det ha blivit. Sak samma.
Så jag ringde mamma för att se hur arg på en skala hon skulle bli när jag sa att cykeln var trasig. Till min förvåning blev hon inte ett dugg upprörd. Men hon blev upprörd över att vi ifrån Arboga skulle se till att få med oss en cykel för att delta i någon fånig idrottsgrej. Och hon vägrar låna ut sin cykel öhv imorgon.
Så nu ligger frågan, ska jag själv (för Lina dissar) gå 1 mil (?) och slippa skolk eller strunta i det och får 6 timmar skolk?
I-lands.

Ibland slår det slint i skallen och man vet inte alls vad man ska skriva. Därav rubriken.

Jag hoppade historian som vanligt skulle man kunna säga. Tog tåget tjugo över nio. Träffade Daniela och Mathilda. Var mycket trevligt!
Inga lektioner fram tills tjugo över elva då det var aulan som gällde. Läsförståelse. Simpelt. Jag var klar efter en halvtimma eller så och skrivtiden var till halv tre eller däråt.
Så med en megalång håltimma så fick vi fördriva tiden med någonting. Så Pontus, Alex, Willy, Jonte, Ellen, Tessan och jag kilade bort till donkan och köpte glass. Det var en spännande färd må jag säga. Vissa har kul med ballonger i alla fall.
Hade hotell där vi började att redovisa. Jag och Willy är klara nu vilket känns superskönt! Tummen upp för våran presentation också.
Så slog jag mig ner med Mathilda, Julia och Masiel på vägen hem. Kanonkul.
Nu är jag hemma men om en halvtimma ska jag möta Tarja och Emma ute i stallet. Tänkte att idag ska jag inte göra någonting alls och visst, det lockar. Men jag blir så sjukt rastlös. Och vad som helst är bättre än att plugga matte.
Men nu ska jag kila. Ciao!

Nu är mitt humör på topp.
Dagen kan inte bli så mycket bättre.
Helt underbart.
Mindre smickrande bild som Ida visade mig dock, men jag tror att jag överlever.

Imorgon på förmiddagen så kommer Harry. Kameran kommer följa med så får vi se om det kommer upp någon bild här kanske. Ska se om jag hinner följa med Esben också kanske. Det får bli ett bekymmer imorgon. Men om inte annat så är det nog helt bestämt att jag åker med Svejstruparna till Rockhammar på eftermiddagen.
Taggar för de resterande veckorna i skolan och håller tummarna för att na i matte går vägen också.
Men nu ska jag koka te och krypa ner i soffan. Är trots allt fredag idag, känns konstigt!

Jag måste bara få delge er om vad som just hände!

I godan ro sitter jag och pillar i PS och tycker då och då att programmet går segt, liksom hakar upp sig för några sekunder. Visst, jag tänker inte mer på det.
Sedan när jag ska till och skriva så har det hänt någonting. Texten är pytteliten, man såg den inte ens, trots att jag ställde in storleken på högsta möjliga. Jag knappar då in max, taket på hur stort det går att skriva och texten blir.. lagom. Dock lite för liten ändock. Börjar bli lite frustrerad.
Hux flux så blir skärmen vit och jag sucker för jag vet att då har programmet hängt sig, oftast tar det någon sekund och så fungerar det igen. Men så dyker den mest obehagliga rutan upp "programmet har slutat fungera och kommer stängas ner". Jag var på vippen till att vara klar och så poff. Min lycka i ett nötskal.
Nu till det konstiga. Jag blev inte arg. Jag knögglade ihop pappret jag hade i handen och sedan var det bra. Inget skrik, inga frustrerande tårar och ingenting åkte in i väggen.
Jag är nog inte helt frisk.

Jag visste knappt att det gick att vara såhär trött och öm i kroppen.
Från att ha minimal motion (typ från och till toaletten) till att springa och vara överaktiv och trevlig från sju på morgonen till tio på kvällen var som att bli överkörd av en traktor. Mest ont gör nog mina ben. Men jag dör inte, snarare är det lite skönt att känna att man lever ibland sådär.
Har somsagt jobbat i helgen. Det var helt okej. Ganska lugnt men helknasiga hästar. Går inte och sätta ord för hur dom är så jag låter det vara. Fick doch se något som jag aldrig hade hört talas om. En häst, Bouchette, hade skurit sig en bit på bringan/bogen och därmed skadat den nerv som tillförser bogmusklerna med blod. Det ledde till att dessa muskler försvann. Den muskeln är ganska så nödvändig när en häst ska kunna ta sig framåt så det är ganska otroligt att hon kan springa omkring trots detta. Aja, det var ganska häftigt.
Har delat stuga med en superäcklig stor (!) spindel som jag inte vågade smasha till och ätit supergod mat.
Glömde min nya jacka också. Så alla håller tummarna för att det går att skicka.

Idag har jag bankat kött tills armen domnade och kletat i mjöl och ägg. Även insett att mjukisbyxor inte är min grej.
Nu ska jag käka B&J glass och sedan bege mig ut till älsklingsthästen.